Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kontraster

Himlen slår i grått över förorten, mellan betong och höghus luktar det sött från porten.
Ju närmare stan man kommer förändras det från grått till blått, Allt mer sol skiner ju närmare man gått och ju mer man fått.
Rider de i stan på alldeles för höga hästar när det snortar kola på Stureplan och festar?
Kanske är det folket och höghusen som är för höga? Och att de har bengat bort hjärnceller i betongen som gjort dem tröga?
Eller ligger det i betraktarens öga?
Vad vet jag det kanske är sånt vi bara läser om i tidningen? Se till att ta vara på din tid min vän. För i slutändan är vi nog allihopa samma skrot och korn sen.
Vilsna själar som färdas i en kropp på väg någonstans, vi vill älska och bli älskad som om inget annat fanns.




Bunden vers (Rim) av Soljänta
Läst 254 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-05-24 10:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Soljänta
Soljänta