... när det känns
som om allt redan blivit sagt?

Vad mer finns att lägga till
i den pågående given
när man redan sitt sista kort
länge sedan har lagt?

Men när man sedan
när natten är kommen
ligger där ensam,
naken och hopplöst vaken
får man tid att tänka på saken ...

Orden tar ju inte någonsin slut
även om de stundom 
synes ha lite svårt att befästa
tankar och funderingar
vilka därmed ej 
får möjlighet att komma ut
så som man kanske vant sig vid
att de med ordens hjälp
kunnat göra när helst du så vill förut ...

Och om man nu
känner sig nödgad att delta 
i ett pågående spel
kan man ju komma igen i nästa giv ...

... eller så kan man 
vila sig i insikten om
att det faktiskt inte är ett måste
och att då stå över 
är inte någonsin fel
om deltagandet i sig
är någonting man ej behöver ...

Själv har jag kommmit fram till
att när orden tar slut
och sista kortet är lagt
är det hög tid att ta sig ut
för att vila sina sinnen
och för att upptäcka, lära känna,
kommunicera och tillsammans med andra
jag möter på vägen
för att fylla upp med ny inspiration,
upplevelser och annat
som tillsammans bidrar till nya minnen ...

Det kan ta sin lilla rundliga tid
men rätt snart
pockar tankarna och funderingarna
på att åter få bli befästa i skriftade former ...

... och när det väl börjar flyta på igen
så blir jag rätt snart
med såväl orden som leken 
åter en hyfsat god vän ...