Rosor står på rad
lakejer kastar facklor, likt barn
som inga mammor har

Vi äter varandra, dricker ur urnor
spunna ur gravar vi inte vill veta
namnet av

Slicka mig ren, mellan ben som sprider ogräs
bland drömmar och hav
Spänn mitt segel, slit skinnet av de lemmar som inte klarar av att le
när natten kommer

Stå vid min sida, när hela världen rasar
ta min hand, som om den var den första
sista
och högsta punkten i ditt liv
dit du vill nå, vill komma
när njutningen skriker likt crescendot
som ekar mellan fyra ögon som vågar
se varandra
för vad de verkligen är

Inte jävligt speciella, när det kommer till den där kritan
som ritar cirklar på bröstkorgar som vågar älska
framför Amors dödliga pilar