Från min undervattensfarkost ser jag flödande grå strömmar
jag sitter och tänker att det blev ingen vår
den passerade 
men vi var inte där inte då inte i år
den flög ovan molnen
i den eviga evinnerliga vätan slog björkarna ut och häggen blommade över men vi var inte där
och den kommer aldrig tillbaka den här våren
för grannen var det den sista
och han gick miste om den - inte rättvis kan man tycka
Jag hoppas det blir häggdoft och koltrastar som drillar i skymningen när det blir min sista vår
för jag skulle vilja ta det med mig 
himlen har inte det
men man får ju inte välja - som folk säger
och aldrig har väl heller exploderat sådan frodig växtlighet som den här majmånaden 
sedd genom blåsigt grönt glas i min undervattensfarkost
och nu är det höstmörker
juni