Är du redo?
frågade nån.

Jag satte mig grensle,
sadeln skav. "Den är
inte gjord för kvinnor",
sa jag.

Kanske inte för människor överhuvudtaget.
Kanske inte för känsliga personer. Såna med
känsel. 

*

Gatorna rider mig. Husen tvättar sina fasader.
Vårregnet som på mig. Över mig. I en park med
alkoholister. De skiter i buskarna på lekparken.
Lite avskilt där.
Så gör inte jag.
Jag lovar evigt.

(läs om stycket och sätt in adekvat rollbesättning;
elever, föräldrar, rektor, lärare; i önskad ordning)

*

Sliter av mig någonting som sliter. Säger
upp mig. Berättar för alla jag känner. Nu,
när det är officiellt att jag ska vara lat. Ett år.
Eller två. Undrar om tiden ska räcka till. Om
jag kanske ska hamna i katedern, igen. Skåde-
speleri. Ler.
I.
Någon undrar varför jag tvivlar. Tycker det är
rätt åt hela systemet. Att jag drar. Jag drar. Dra.
R.

*

Bara saknaden. Och så kvar, frågan som sliter:
"Var jag bra?"