våren dånar fram över landet som ett expresståg
antigen slagregnet som hamrar ner gräset i backen eller blåsten som med stormstyrka virvlar småfågelkroppar halva träd och blommande grankvistar genom luften
knotten kämpar i motvind
så små att de framhärdar mellan molekyler
och människorna springer med kutande rygg och uppdragna axlar mot hållplatser i lä och skydd för regn
det blev ingen vår och det blir ingen sommar spår pessimisten redan uppgiven
och ingenting saknar vi så som det vi i stunden ser gå förlorat
skärvorna av det blåa glaset just när det krossas

men en kväll
en enda
smög genom mitt halvöppna fönster den råa gräsdoften från hindens betesmark

många år senare ska jag minnas våren som inte blev av
som just den doften: jord och saven från gräs i halvdunkel