Ångesten - min varelses oäkta barn
som jag inte vill kännas vid
Jag känner den röra sig sparka och gny 
och jag trycker ner den
tystar den
förnekar den tre gånger tre
för jag vill inte jag vet hur illa den gör mig hur illa jag mår
när den härjar fritt i lungor och tarmar
hur den förlamar och förgör
Första varningen - en sprittning i maggropen
och jag drar på mig långärmade gummihandskar och plastförkläde
decinficerar tankeverksamheten
och gör mig beredd
Jag förlorar
Alltid
den är Min ångest förnekad förskjuten men Min
del av mig
redo att uppsluka och förinta mig och jag vet att den finns
väntande någonstans nära
vid randen av evighetens svarta hål
den är jag
jag har burit den jag bär den än och den vet mina hemligheter och alla smygvägar
Jag blir aldrig fri
vill jag bli fri?
Halv?