mäniskor utan liv eller mening , lever andras liv
utan mening eller betydelse för dom skälva , det

det är det enda sättet för dom att känna att dom
är någon utav betydelse ,i någon annans identitet

efter som dom ut av någon anledning har flytt sin
egen verklighet eller förträngt vad dom har bakom

sej skälv levandes smärtfyllda i förnekelsen , den blir
svårarte att bedöva för varje dag som går och som man

inte lever , bara uthärda förnekelsen hålla sej smärtfylld
vid liv , i stället för att träda fram och ta kontroll över sina

egna demoner som dom skälva har skapat i sitt mörka sinne
och skyller på allt och omgivningen om inte världen räcker till

dom får saker mot smärtan men beklagar att det inte hjälper ett
dugg , men en då går dom och tar dom dagligen , knarksugets rätta

ansikte visar sej bakom teater smärtan och pillret dom ger sitt liv för
varför undrar jag då även om jag var en sådan person som jag

beskriver nu som springer runt och bedövar allt man känner eller kan
känna inom sej , man slösar bort sitt enda liv men jag lever mitt nu så gott det

går , i bland dom som flyr sina egna och rider på mej men dom lyckas ej
då jag fortfarand är mer vild en tam en att låta någon beträda min rygg