På en av kärlekens ogräsbevuxna förbuskade stigar möter ett minne upp
jag minns benstyrka och bergets sega motstånd
och jag minns elden 
 
att jag kunde göra upp en eld på berget och tänka att han skulle se röken
och komma till mig där

att jag en gång har varit så säker på
att där jag gör upp eld är mitt läger
där bor jag tillfälligtvis
dit hade han varit välkommen 
- att jag varit så ung

så fri att jag ingenting ägde inte ens vett och sans
han skulle ha sagt att jag var galen

turligt nog kom han inte
så minnet vandrar fortfarande fritt i gräset och bär tändstickor
i sina tomma fickor