Mina tankar har jag lämnat,

där i en liten segelbåt,

någonstans i Vättern.

Mörka ord har jag dränkt,

endast tystnaden finns kvar.

Det är så jag vill ha det,

kyla och andnöd.

Månens ljus är det enda jag behöver,

något annat är otänkbart.

Dova vågor dödar tystnaden,

nu finns ingenting kvar,

ingenting...