Ångest över att detta är livet
Dagar som går
tid som försvinner
händelser som aldrig kommer igen
och minnen som är så fina att jag glömmer att skapa nya
Ångest över att jag inte lever tillräckligt
oroar mig över situationer som aldrig inträffar
och målar upp fantasier för att jag lättare
ska kunna hantera verkligheten
Hatar mig själv för att jag analyserar
äcklas av att jag är fast
i samma jävla hamsterhjul
och inte har mod till att ta mig ur
och i allt detta är jag så orolig över
att jag inte lever tillräckligt
att jag glömmer att leva

Men jag vill vara fri
fri utan oro
fri utan ångest
odödlig
utan dessa brutna vingar
Tro på att vad som än händer
så finns det ingenstans där vägen tar slut
och utan aning om vad framtiden bär med sig
kunna acceptera det
släppa kontrollen
och bara vara
”Det finns ingen bättre tid än nu”
En själ som inte vet var den ska
men som alltid vet att den inte är vilse.