Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

aldrig du

Hur ska jag börja
vad ska jag säga
är rädd för att starta
rädd för att prata
rädd för att riva upp sår
som jag försökt att ignorera

du vet att jag aldrig kommer kunna se på dig på samma sätt som förut
aldrig kommer kunna lita på dig på samma vis igen
du förstår va
att allt är förstört
och att vi aldrig går att laga

och du visste att jag aldrig hade passat in
att jag var trasig
men du lovade att förstå
att aldrig ge upp

ändå skrek du på mig
puttade bort min kropp
som panikartat försökte greppa tag
om oss
om dig
och sen gick du

försökte lyssna
kunde nästan höra dina steg igen
ville så gärna
att det skulle vara så
men det var vinden
eller regnet
det var i alla fall
aldrig du




Fri vers av josefines
Läst 356 gånger och applåderad av 29 personer
Publicerad 2015-12-30 00:09



Bookmark and Share


  artaug
Wow. Som ett slag i ansiktet, så hög igenkännelsefaktor var det. Så himla bra skrivet!
2016-12-04

    AmandaB
Älskar hur du avslutar, en smärtsam kännedom.
2015-12-31

  Trädskugga
Unga, medelålders och äldre, alla passerar vi gränser som bara leder åt ett håll. Men kanske finns det ett andra varv att gå?
Vacker, bräcklig text byggd utav starka ord!
2015-12-30
  > Nästa text
< Föregående

josefines