Jag glömmer dig aldrig.

Efter våra timslånga samtal.

När natten föll över campen.

Efter att afghanerna som stal mina skor,
brände bildäck för att det inte fanns något annat bränsle.

Den lukten bor i all evighet inom mig.

Kaied var en muslim från Saudiarabien.

Var typ gästarbetare,
i ett land där döden alltid var fruktansvärt närvarande.

Och vi synkade så bra,
vi läste varandra så enkelt.

Trots att vi var så oerhört olika.

När jag en kväll deklarerade att jag inte hade någon gud,
eller inte trodde på någonting.

Och berättade att jag tror att döden,
och evigheten är ett stort svart hål.

Då såg jag i Kaieds ögon,
att han blev fullkomligt förvirrad.

Han sade;

”Tommy!

How can you believe in nothing?

There is have to be a god somewhere!”

Jag sade.

Att jag inte tillhör fegisarna som
tar religionens napp i min mun.

Kaied var länge tyst den kvällen,
och sade sedan,
precis innan vi skulle lägga oss;

”I admirer you for your righteousnees,
and for your straight forward personality.

And I will have hard time to sleep this night,
when I understood your point of view.

And that there is people in world that,
do not have any Lords.”

Jag sade, deklarerade;

(Nu krånglar det till sig!,
prova själv att skriva dikter,
där du blandar svenska med engelska.
Tempus, ordföråd, och ordspråket försvinner ibland.
Men jag gör så gott jag kan!
Men nu åter till dikten!)

And I declared very fast after his comment.

“This is not a pleasing to God from me.

I am only righteousness in front of my self.

Many illiterate,
fools do not know,

the true understanding of righteousness.

They all think that I live,
in my own uneducated shelf.

I am more educated than people in common understand.

The people that true know me,
understand this.

I will never be the person who is,

not seen,
not heard!

That is not me!"


Vi lade oss på sedan på var sitt håll.

Jag i den privilegierade baracken.

Och Kaied någon annanstans.

Och tankarna virvlade runt i mitt huvud.

Kunde inte somna,
saknade de mina där hemma.

Jag visste att Hescona.
(typ stenfyllda säckar med järnnät).

Inte var tillräckligt höga.

För att de (talibanerna) skulle kunna kasta in en handgranat,
och kanske träffa just min barack.


Vi samtalade många kvällar efter detta.

Till långt in på nätterna.

När vaktpatrullen gick förbi
och lös sina ficklampor på oss,
och undrade vad vi gjorde.

Jag saknar våra samtal.

Jag fick dig att växa upp lite,
och du fick mig att växa upp lite.

Ett fantastiskt möte i livet.

Tack Kaied för vårt möte!

Det förändrade faktiskt en del av mitt liv.

Miss you Kaied.

I will always keep our respect to each other in my heart.