Gull ringde på Stinas dörr. Innanför dörren
hördes det ända ut i trappan hur Stina prasslade på
där inne... Så hon tryckte på ringklockan igen gav
den ett extra hårt tryck! Dörren öppnades med
ett ryck. Stina sa: -E du klok, du ringer ju som en
galning! Jag stod precis vid dörren vid byrån och
letade efter min ring som bara har försvunnit. Jag har
letat efter den överallt. Den tycks ha gått upp i rök!
Men vad jag minns är, när jag sist hade haft den på
mig, stoppade jag ner den i nattduksbordet... Gull
gick in till väninnan och de hjälptes åt att leta efter
ringen men den syntes inte till någonstans...

Stina gav upp letandet och bjöd Gull på kaffe och sa
var så god... När hon sagt det spände hon ögonen i
Gull och sa: -Jag tror min man har en annan kvinna...
-Va, sa Gull och koppen inte bara ställdes ner på
bordet utan det såg precis ut som om hon höll på att
tappa den tänkte Stina när den sattes ner så fort så
det mesta av kaffet skvalpades ut. Men hon fortsatte:
-Det går ett rykte på stan att han har setts med en
annan kvinna... -Va, sa Gull, som höll på att torka upp
det utspillda kaffet... -Det måste väl vara jag. För de
enda kvinnorna jag vet som har varit tillsammans
med din man... Det är ju du eller jag...

-Du, sa Stina... -Visst, sa Gull, men nu är ju du dum!
Jag arbetar ju i samma byggnad som din man. Han på
9:e våningen och jag på 4:e, nu har hissen krånglat
stått stilla, så det blivit mycket travande i trapporna
där har vi stött på varandra, antingen på väg in eller
ut... -Aha, sa Stina, så är det så klart!... Folk lägger
till och ihop saker som de inte känner till...

Gull reste sig upp tog kaffekannan och fyllde på
mer kaffe i sin kopp och fyllde även på i Stinas
kopp utan att fråga...

Stina kom igen att tänka på den försvunna ringen och
sa till Gull: -Jag måste bara hitta ringen... Min man
blir tokig om den är borta! När jag fick den sa han till
mig att jag måste var jätterädd om den för den har
kostat skjortan... -Oh, sa Gull, är klockan såååå
mycket jag måste hem och packa upp och läsa
igenom vad jag skrev ner på seminariet, det
skall redovisas i morgon... Men den där
Stella på Manusgruppen som informerade
oss om kommande texter som vi skulle
jobba med sen, vad hon sa det begrep
jag knappt... Då avbröt Stina henne och
sa: - Stella, Manusgruppen, hon skulle
även hålla föredrag på Fars Hatt igår på
det var min man med, om du var där då
måste du ju ha sett honom... -Nej, svarade
Gull, jag såg ingen alls som jag kände, som
jag sa, jag hade jag fullt upp med att följa
med i vad hon sa och åtminstone skriva ner
nyckelorden... Nu måste jag skutta hem..
Men jag tycker du ser blek ut Stina, du
oroar dig säkert för ringen, är det som
du säger, att sist du såg den var det här
hemma, då måste den ju finnas här...
Eller hur... Du kan ju ta det lugnt!
Den kan komma fram fortare än
du anar...När hade du den sist?
-Det var för två veckor sen...
-Ja då kan du ju inte misstänka mig, att
jag har snott den, jag har ju inte varit
här hos dig på tre veckor... -Men, sa Gull,
du kunde ju köpa en likadan så upptäcks
det aldrig att du har slarvat bort den...
-Nej, sa Stina, den fanns bara i ett ex,
dens like går ej att köpa... Hörru du,
sa Gull, jag tycker du ser ovanligt blek
ut, gå och lägg dig så klarnar det nog
var du har lagt ringen, inte var du tror
att du har lagt den...

När Gull hade gått fortsatte Stina sökandet
men ingenstans fanns ringen... Då ringde
telefonen... Det var hennes man som ringde
och sa, att han skulle ha kommit hem i över-
morgon men de blev klara tidigare, så han
är hemma redan i morgon eftermiddag...

Så han förslog att de skulle gå ut och äta
på hennes favorit restaurang, hon kunde
väl ringa dit och boka bord...

Stina beställde bord...

La sig, men hon kände sig så orolig, blev
illamående, började att kräkas, ringde
till slut efter en ambulans som kom
och hämtade henne...

På lasarettet sa de, att hon är troligen mat-
förgiftad, hon fick berätta allt hon ätit och
druckit... Hade hon druckit något ikväll
som hon aldrig hade druckit innan, men
Stina sa hon hade bara druckit så´nt som
hon gjort innan, inte druckit något nytt...

Men hon blev sämre... Hon borde ringa sin
man be honom komma, men sa hon han
är bortrest, men har hon inte nå´n vän
som hon kunde ringa och kalla på...

Jo, sa hon, min vän Gull, men hon orkade inte
ringa upp henne, personalen fick telefonnumret
och ringde Gull och bad henne kasta sig i en
taxi ock komma till lasarettet sal 12, rum 10.
Där ligger Stina och är mycket dålig och
väntar på henne, ja behöver henne...

Inom 10 minuter var Gull där, Stina blev så
glad att få se henne igen, att hon kom så snabbt,
vilken trogen vän hon är tänkte Stina, då hade
Gull nått fram till hennes säng. La sin hand på
Stinas, Stina tittade ner på handen, då högg
det till inom henne, som ett avgrundsvrål av
av smärta, på Gulls hand satt ringen, Stina sa:
-Det är du...