Jag ser en värld i stort sett underbar
en mångfalt och en rikedom jag aldrig kommer att förstå ens fatta bråkdelen utav
jag ser omkring mig barn och jag ser människor jag älskar människor jag gillar människor jag kan fördra och människor jag kanske inte gärna umgås med
men människor
i stort sett lika mig på alla sätt
som gör så gott de kan
jag ser vårt middagsbord i stort sett mättande
och jag ser taket över våra huvuden
i stort sett är jag nöjd
men inte helt

Jag ser hur fruktan och en misstro växer tills den genomsyrar vardagen
jag ser ett oproportionerligt hat och jag ser rykten flyga som en löpeld över landet
jag ser aningslös okunnighet och kompromisslös dumhet riva spärrarna mot ondskan
i stort sett är jag trygg
idag
men om i morgon vet jag ingenting
för folket i det rika landet har glömt bort hur man kan tala med varandra
och det gör mig rädd