jag vandrar omgiven av minnen , som har passerat
och hör till det förflutna jag ler varmt när jag

vandrar för det är i alla runt om mej jag ser dom
igenom andra ser jag mej skälv minna fel och

brister ,en även en del kvaliterer , finns det
dom som säger till mej jag vet inte vad

som är när jag bara är varken mer eller
mindre en dag i taget varje överlevd en

mindre kvar att leva ut döden är märklig
och obehaglig om man inte ser den som

en del av livet för döden börjar sin prosas
redan första sekund vid födseln en sekund

mindre att leva , dom säger tid är pengar
jag skulle vilja påstå att tid är livet , men

vad mitt problem må vara så ser jag det
återkomma i andra jag lär mej av dom

saker som jag inte ser i mej skälv