När jag varit galen har jag aldrig haft något problem med det
när jag var i det
jag var visserligen bara lite småknäpp sådär i en galenskapsfas i livet
som tonåringar fyrtioåriga Vasaloppsåkare och lådvinssmuttande fruar i mexitegelvillor
lite hormongalen som att man vägrar släppa taget och förändras
inget märkligt med det

Det märkliga bestod i att jag inte för en sekund kände mig rubbad
jag har aldrig känt mig så frisk och normal som då i brytningstiderna
min världsbild var den enda riktiga
jag ifrågasatte den inte för jag kunde inte lika lite som jag kunde se mig själv utifrån

och det
var gåvan min galenskap gav mig
insikten: man vet aldrig säkert när man är galen och när man är frisk

Omgivningen äger problemet - den galna har annat för sig i de djupare skikten av psykets splittrade bildgallerier
varifrån somliga galningar hämtat upp konsthistoriens största skatter
poesins guld och musikens mästerverk
medan andra byggt imperier startat världskrig och sanktionerat folkmord
den enda som kan svara på frågan vem som är galen är den galna och hon kommer inte att svara för hon kan inte
de obrutnas dilemma är att definiera vad som är friskt eller sjukt
jag avundas dem inte