Alltid tala, ska vi tala så kan vi väl
förihelvete också tala!

Nu när vi börjat att tala, så ska vi väl
också förihelvete tala!

För det är när vi talar, som vi väl
inte annat
än pratar.

Ja, du talar väl mest, hela tiden du
om dig, om ditt och med en rädsla som
kallas tystnad:

Men i ditt tal, när du väl
talar. Ja då du talar väl
Så talar du i tystnad; samma ord som du säger
har redan sagts, bara i en annan
form. Då som nu, nu som då: de som du, du som de.
Evigheten kallas den, och den
ropar dig mot
golvplanket (där är talet: i golv-
planket!)

Så nu när vi talar, så ska vi väl också
kan vi väl också TALA
om det som talet tilltalar

Ja, säg till att du vill
TALA
och vi skall lyssna
lyssna
aldrig lyssna
till talet i sig.

För du har aldrig talat, bara pratat och talat

Men TALET
det är. och belyst
från tak, till tå från inget rum som
Det själ v. Så tala, min vän.

Tala, även fast du inte vill.