Din käreste...

Homogena minne. Den vilseledda
tiden fäster och nystar in
eldflingor, de som slungas ut
från kolhaven. Din käreste, stirrar vi med stängda ögon? Bara flimmerstrimmor av
minnen som nervceller binder.

Vi, som de färgdränkta fångar vi är inom oss, och så även av oss. men också vi som släpper hornskrapan, vi som släpper språkgapet.

det fjärrande lockande, din käresta… är även här, när det är borta, när det är frånvarande, din käresta..

min käresta…