Det kommer plötsligt.
Hjärtat går från inget till allt,
klappar snabbt som om det flyr
från något jag känner utan att se.

Då måste jag gå.
Måste gömma mig i tomheten,
alltid låsa dörren bakom mig
för jag vet vad som kommer sen.

Direkt faller andan.
Som om den väntade på låset,
men jag hinner inte vara tacksam
hinner bara falla till golvet.

Där ligger jag sen.
Andas utan att luft kommer in,
läcker blöt skam ur ögonen
skriker med munnen stängd.