rökslingor stiger mot himlen
kylan sluter sig

jag mår illa
och räknar födelsemärken på mina lår
bara det

skrattretande


hopkurad på den här lånade balkongen
kan jag vara den jag är
rollen som tilldelats mig

fimpar inåt, framåtböjd
bröstet glöder
vill skrika men vägrar
kan likna det vid en beklämmande kåthet



mina vänner säger sluta förminska dig själv
bla bla bla sluta förminska
men jag menar, se på mig

världen går sönder
inälvor slits ut
asfalten smälter

de andra försöker


och här sitter jag
för att långsamt frysa arslet av mig