|
|
Vissa dagar vill man bara krypa ner och somna om ...
När dagen gryr ...
... och man finner
att det inte är någon annan
än en själv som allting styr ...
... känns det stundom
ödsligt ensamt och tomt
mitt i allt det ingenting
som just nu
är det enda som finns
runt omkring ...
Kanske blir man
lite överkänslig ibland
när man saknar en varm hand
och mindre
vänligt sinnade existenser
dyker in på visit
för att så några frön
i den mylla som ännu finns kvar ...
... Frön som de önskar
ska gro, växa och slå rot
till den grad
att intet finns kvar
för vilket man kan le
och känna sig glad ...
Tänker lite då
att om den dig
som ämnad för mig
vore här
så skulle jag inte ens
bry mig om sådant där ...
Men nu är du så ej
och du fattas mig
vansinnigt mycket mer
än vad jag kan
förmedla i ord till dig ...
Ty om du vore hos mig
skulle intet ont i frö
i hela Universum
kunna gro, växa och slå rot inom mig ...
Övriga genrer
(Drama/Dialog)
av
Peter Stjerngrim
Läst 296 gånger
och
applåderad av 18 personer
Publicerad 2015-07-28 10:44
|
|
|
DominiQueen
Så vackert, naket och sårbart skildrat och Gud vet hur jag kan relatera till denna längtan och bottenlösa saknad efter sin andra halva.
Jag tror vi finner den då vi blir mera kompletta inuti. Som ett inte Yin och Yang, där käre har Du lika stora frön, ett svart och ett vitt, inget är bättre el sämre, båda behövs för balans...
Vi i mänsklig form har.ofta behov att värdera bra eller dålig, rätt eller fel, svart eller vitt, men ur ett högre perspektiv behövs allt fast i balans...
Kan vi titta på det "onda fröet" igen med ögon av medkänsla (compassion) jag vet det är den yttersta prövningen att skilja handling från person, el skal från kärna och innehåll....
Men vi vet innerst inne:
Alla själar har samma värde. ALLA SJÄLAR ÄR VACKRA, dock rädsla och vrede skymmer sikten, att förstå förlåtelsens gåva ökar sikten.
Jag övar numera ständigt på förlåtelse, främst att förlåta och förstå mig själv. Det finns inte ett brott jag inte begått:
- Jag har våldtagit
- Jag har torterat
- Jag har ljugit
- Jag har dödat.
- Jag har stulet osv
Dödat ja - Allt från insekter i detta liv till människor i tidigare. Dömer jag någon, dömer jag således även mig själv.
Jag förlåter mig och övar på att förlåta grymheterna i min nästa.
Jag har en så vacker bön för det, där jag tackar förövarna föer att jag får äran att be förlåtelsebönen för dem och önska dem frid och kraft, jag ser då skönheten i allas själar, allt från Hitler till de som "bara" ljuger.
Jag känner mig trots lyten, övervikt och men aldrig så levande och så vacker som efter en sådan bön.
Jag har fått lära mig sent i livet att för att finna äkta kärlek finns inga genvägar vi behöver det allra, allra svåraste förlåta och vara sanna. Vissa saker känns oförlåtliga och vi får förlåta oss där, ge oss tiden vi behövet och tillåta vreden. Acceptans. Ansvar.
En dag kanske vi når försoning inuti? Är totalt vibrerande i kärlek. Då. Först då är vi i den frekvens som attraherar en likaså liksinnad i ren kärlek.
Under tiden nu finner vi olika vackra och mindre vackra lärare. Skönheter och odjur, när vi lärt oss se odjurets vackra själ, då, ja först då är vi nära.....
Gud vad jag längtar jag med...
Gråt heligt vatten över Ditt frö käre broder, tårar är heliga och när kärlekens ljuva ros.
Namasté
Våga fortsätt tro, och Din tro både helar och Älskar Dig. Jag önskar Dig och Din kärlek högsta bästa. Nu.
2015-07-30
|
|
|
|
Ingrid Trolle
En väl skildrad längtan
efter en älskad människa
2015-07-28
|
|
|
|
Mia Bergenheim
Tycker om den här, känner igen. Lågmäld men brinnande saknad, sorg, längtan, rädsla för att de(t) andra ska ta över, ska gro. Underbar är versen som ändrar förtvivlan till hopp:
Tänker lite då
att om den dig
som ämnad för mig
vore här
så skulle jag inte ens
bry mig om sådant där ...
2015-07-28
|
|
|
Nästa text
Föregående
Peter Stjerngrim
|
Se alla
