Daniel räddade mig med sina kex och Israeliska kaffe.

Drog upp mig till rummet,
där han och hans fru bjöd mig på riktigt bra kaffe.

Kramade mig och sade;
"Take care! Tommy."

Daniel är Jude och bor strax utanför Tel Aviv.

Jag och min familj blev hembjuda till deras hus och släkt.

Och all denna mat.

Dina sade;

"Jag och min mor kommer att laga mat hela tiden,
bara för att veta att ni är mätta."

Jag vet att delar av deras släkt gick bort i Bergen Belsen.

Och det är lite känsligt att tala med dem om Hitler.

Daniel frågade mig försiktig en kväll,
innan vi lärde oss känna varandra på riktigt.

Och min inställning till Nazismen.

Jag sade;

Skulle Adolf gå förbi här ute på gatan.

”I would rip he´s fucking head off!”

Låga människor är inte värda respekt.

Och totalt fel av mig, att uttrycka mig så,
med tanke på vad som hände i Belsen.

Daniel berättade,
och jag grät.

Och jag fick återigen en kram och blev tröstad.

Skadar du andra människor så fortsätter ju bara hatet.

Men jag hade ändå lätt gjort detta,
om han hade gått förbi,
tyvärr!


En annan vän.

John som arbetat i RAF i 29 år,
har berättat om saker från Irak och Saudi.

Typhoons.

Saker som inte kommer att skrivas här.

Eller berättas för någon.

När John berättade.

Tänkte jag på vilka jävla svin vi alla människor är.

Vi är fångar inom oss själva.

I sista botten är ingen bättre än någon annan.

“But the story continues,
about the human stupidity.”

Vi lär oss aldrig!

Det är därför världen se ut som den gör.

Vi dumma och enfaldiga
naiva människodjur.