Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hon kan älska honom ut ur sin ensamhet... Jag kände hennes styrka, min syster Maria Magdalena.


Soldans

Hon dansar på daggen i morgonsolen
med strålar i håret och glitter i kjolen
Hon vet vem hon är och vem som väntar
Hon känner hans hjärta som ropar och längtar

Hon dansar med solen som värmer kinden
och föder hans kärlek som bärs av vinden
I rörelsen ber hon hans gråtande hjärta
att öppna och släppa all tärande smärta

Hon ger från sitt inre pärlor som skimrar
och lyfter hans hjärta till de högsta av himlar
Förlöser ljuset, kraften och styrkan
Hans sannaste väsen och hennes dyrkan

Hon vet-om hon ger sin kärlek till solen
och dansar i glädje med glitter i kjolen
så föder hon pärlor som skimrar i daggen
och läker all smärta från törnetaggen

Han väntar i mörkret nån annan stans
Hon dansar i ljuset i solens glans
Hon vet vem hon är och vem som väntar
Hon känner hans hjärta som ropar och längtar




Fri vers av Luminus
Läst 346 gånger
Publicerad 2006-04-19 22:50



Bookmark and Share


  BlåhäXa
Va fint, jag förväntade mig iförsig en mer melodramatisk avslut... men de var väl skönt att de inte hände! Vacker dikt!
2006-05-23

  Daniel_78 VIP
detta gillar jag, rim rim och mer rim
dans i morgonsol och glitter, du fick mig redan där

i en finstil berättelse
enligt maria magdalena...

bra rim och upprepningar
2006-05-03
  > Nästa text
< Föregående

Luminus
Luminus