Tankarna om döden…???
Tankarna som for genom mina skuldror och fick min panna att falla i rynkor… vinden tog dem.
Vinden dansade mina anletsdrag och skrattet sprack ut som en knopp om våren. Dofter från min själ gav jag tillbaka till dig och du kysste mitt hår när jag la min panna mot din hud.

Tårar av tacksamheten virvlar med fåglarna och hoppar från gren till gren när träden sjunger sin visdom i deras vingar.
Hur länge kan livet dansa…?
Hur länge kan ljuset forma sin kärlek och lossas att det är vanlig vaniljsås i barnens magar…?

Jag har inga svar men när du ser mig djupt in i själen så vet mina läppar vad alla frågor kommer ifrån och de undrar aldrig över svaren då färgerna i gryningsljuset redan gett det du saknade när du ställde dina frågor.

Jag har inga svar men jag dansar…