Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min pappa dog när sommaren var som vackrast. Jag var vid hans sida när han sa adjö till livet och när döden gapade som ett skal. Jag grät när kroppen lämnades åt jordens kärlek och jag lyssnade när hans själ blev fri.


Nattens blomma


När nattens blomma öppnar sig och dödens kronblad sträcker sig mot livet
Då håller du din knutna hand om minnena och tar så minnens kraft för givet.
Jag såg ditt hjärta sträcka sig mot det som var en gång
Jag hörde själen nynna tack… tyst sjöng den dödens sång

När nattens blomma sluter sig och dödens kronblad sakta släcker livet
Din hand har släppt och öppnat sig mot slutet det som så här var skrivet
Jag såg ditt hjärta sträcka sig mot kärleken i vindens språng
Jag hörde själen nynna tack… tyst sjöng den dödens sång

När nattens blomma vissnat ner och dödens vingslag fört dig bortom livet
Din hand har lämnat minnen kvar i vinden och frihet är dig givet
Stum såg jag så din tomma kropp mot tystnaden i jordens fång
Jag hörde själen i ett evigt tack… fritt sjöng den livets sång




Fri vers av Luminus
Läst 873 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-08-27 11:47



Bookmark and Share


    Regina E
Vackert med \"nattens blomma\". Hela dikten skriven med innerlighet och kärlek. Fint.
2007-08-28

  Nyfiken drömmare
Underbara kvinna... vilka ord, jag blir alldeles tagen! Smärtsamma men ändå så kärleksfulla! Kram till dig!!!!
2007-08-27
  > Nästa text
< Föregående

Luminus
Luminus