Alla har minst en skruv lös. Nånstans. Ibland kan det vara väldigt svårt att se, men kommer du bara tillräckligt nära så lovar jag att du ska upptäcka det. Alltid. Det finns inga undantag. Du har också en skruv lös, jag med.
Jag tänker på den där historien om de turkiska mattvävarna. När de åstadkommit ett riktigt mästerverk, en matta så vacker att den inte kan värderas i guld, väver de avsiktligt in ett litet fel någonstans i kanten. Därför att det vore att förhäva sig att skapa någonting helt perfekt. Endast Allah är fullkomlig, säger de.
Och om det nu skulle vara som det står i Bibeln, att Gud skapade människan till sin avbild, så har han ett ganska sympatiskt sätt att svara: "Det är inte jag heller!"
För människan är underbar. Men hon har en skruv lös.