Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


338.I denna mänskliga öken...

JAG ÄR EN MONSTRUÖS
SJÄLSLIGT ENSLIG!

Jag är som mörk materia/OSYNLIG!

men brytes/faller itu från
begränsad mänsklig tid...

mitt universums puls
skriker/tjuter desperat

MEN_INGEN_HÖR!

och slocknar...
med en sista glimt av gryningen
i den kontinuerliga natten...


Övriga genrer (Pastisch/Hommage) av Lollitta VIP
Läst 197 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2015-08-15 10:39



Bookmark and Share

  petter rost
Skulle aldrig förneka dej, din upplevelse... Men – monstruös är du då inte! Inte heller själsligt enslig – hur kunde jag då vara så hemma i din poesi? Mörk osynlig materia – i så fall den mest synligt osynliga!
Samtidigt förstår jag dej, den upplevelse du gestaltar av att spjälkas av, falla ut, skrika men ingen som hör – den envetna mara som följt med hela livet! Du ger det ett levande ansikte.
"och slocknar...
med en sista glimt av gryningen
i den kontinuerliga natten..." är så vackert så det svider i kropp och sinnen – som en scen ur Ridley Scotts 'Blade runner': samma slocknande ljus, samma ständiga mörker. Väldig poesi!
2015-08-16

  aol
Som en stjärna som i en urladdning exploderar och slocknar i rymden som ville gemenskap ville bli sedd verkligen berörande skrivet,
2015-08-15
  > Nästa text
< Föregående

Lollitta
Lollitta VIP