Jag har kommit så högt i maslows behovtrappa, att jag har privilegiet att kunna tänka efter. Tänka efter på allt och inget. Livets orättvisor. Vem som bestämt vad. Vem har bestämt vem som är snygg? Vem har bestämt vem som kan sjunga bra? Vem har bestämt att jag är den mest värdelösa och fulaste personen. Vem har bestämt att jag aldrig kan räcka till? Är allt i min hjärna, är det samhället, eller är det bara evolution? Kommer mina gener dö ut på grund av naturlig selektion, för att jag inte är tillräcklig?