Stjärnorna lyser
Det är som om de lyser ner på mig, stirrar på mig från ett oändligt djup
Höstlöven prasslar under fötterna och det ljusgula ljuset från lyktorna längs gatan lyser ner på de röda, orange, rödorangea och gröna löven.
Det är vackert.
En gammal känsla väcks.. Hösten känns inom mig..
Senast det var höst, hade jag dig.
Och jag trodde att jag hade dig för evigt.

Senast det var höst, var det vi.
Nu vet jag inte ens om du lever.

Hösten, min favoritårstid, är förbunden med dig. 3 höstar hade jag dig. Och nu är du borta.
Men Hösten finns kvar. En del av dig finns i allt, förutom i mig själv. Delen av dig i mitt hjärta rycktes bort.

Ja, se på mig. Jag lever. Jag lever fortfarande. Men en del är borta och det kommer den alltid att vara. Jag saknar dig i hösten. Jag saknar dig i mitt liv.