Får jag lov att sörja i min ensamhet? Får jag lov att bryta samman och gråta utan att ni går undan, gömmer er? Får mitt hjärta skrika av sorg och får mina tårar bilda floden ni flyter i för att överleva?

Får jag klättra upp för bergen där er far färdades, får jag krypa i öknen och fukta sprickorna er far lämnade efter sig? Behöver jag er tillåtelse för att jag är svag, kan ni se att även jag faller då och då?

Vår tid i Addis var en blandning mellan starka kryddor och ljumna dagar. Ert hus stod kvar, men er fars säng var tom. Kvinnorna lagade vår mat varje dag. Det bjöds på etiopiskt kaffe och injera. Vänliga familjemedlemmar kom från olika kontinenter och alla kom för att visa er respekt. 

Er far är död och om jag kunde få honom tillbaka till er, då hade jag gjort vad som helst! Men sommaren nalkas mot sitt slut, skolan ska börja och olika aktiviteter startas och er far, han kommer inte tillbaka...