Längre ner, ännu längre ner! 

Jag bygger min fasad stark och tålig 

stark och tålig att ingen kan rå på mig 

när jag brister ut i tårar

Kampen är min vardag

fasaden stark och tålig

Tårarna mina får vänta

tills dörren in

till mitt inre, öppnas

Då rasar fasaden i en liggande

fosterställning

Tårarna brister i min ensamhet

Det är så jag överlever 

min vardag