Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Reser vi alla murar av rädsla?

Jag ser mig själv i en spegel av celofan
Genomskinlig som den självresta mur jag desperat klamrar mig fast vid
Rädd för det andra skulle se om de tittade noga
Sminkar över de brister som min självironi skapat
Försöker le genom min egen oro
Och skratta åt skämt jag tycker är tråkiga

Min spegel är full av damm och tandkräm
Den fnyser åt mig
När jag försöker förklara
Att jag inte längre bryr mig
Jag klarar mig, tack vare allt jag nu har

Ser på världen med nya ögon
Rosor, törnen och kvistar
Farliga, men så sjukt vackra
Floder av gråtfylld lycka väller in från havet
Dränker hela staden i sitt spår
Men lämnar mig flytande

Och jag kan inte låta bli att tycka
Att hösten är det bästa som hänt
För att den lugnar och lindrar det som svider genom trasiga ärr
Och blåser bort allt vitt fluff som samlats i drivor
Ett organiserat kaos som är njutingsfullt att beskåda
Även om det bara är från håll
När jag finner att jag är mitt i en virvelvindsstorm

Runt mig skiftar allt
Men lugnt är mitt öga




Fri vers (Fri form) av Skogsmullen
Läst 348 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2015-08-23 16:25



Bookmark and Share


  Linil VIP
Det fanns flera fina bilder i denna - cellofanspegel, lämnad efter en flod av lycka.
2015-08-24

  Sodastream
Den här säger så mycket om det som aldrig sägs. <3
2015-08-24

  Larz Gustafsson VIP
Jodå, de andra poeterna har säkert redan varnat dig för Larz Gustafsson, men bilda dig en egen uppfattning istället för att lyssna till sladdertackor.
2015-08-23

  Larz Gustafsson VIP
Vissa murar reser man av självbevarelsedrift.
Det har man rätt att göra.
2015-08-23
  > Nästa text
< Föregående

Skogsmullen
Skogsmullen