"Medvetande"

Ordet formuleras i mitt inre medan jag lyssnar på samtidens svar på proggen, och jag tänker att det borde vara så lätt att skriva Veronica Maggio musik som formulerar ett lätt liv som berör. 

Men med så många tankar som vi nu har friheten att yttra utan att hantera konsekvenserna är det svårt att beröra andra med det man tror betyder något. 
Och vad gör väl det, egentligen, om en människa inte hörs? 
Det är hela världen för den personen, men inte för samhället. 

Samhället... 

Det är fascinerande att samhället definerar alla oavsett hur mycket de försöker skrika att de inte bryr sig. För samhället är en döv fågel.
Som skiter på allt. Och alla. 
Och jag älskar att hata behovet att bry sig så lite som möjligt.

Hyllar normbrytare utan att inse att de nya normbrytarna skapar normer i en annan del, ett alternativt samhälle. 
Där man måste vara normbrytare för att passa in i den nya normen.

Ironiskt.

Så vad spelar det då för roll,
om man försöker beröra och hantera denna komiska vardag?
Om alla cyniker, som jag, inte kan komma förbi tanken att inget betyder något?
Det borde vara det viktigaste vi kan göra.

Försöka.