Jag blir förvånad när jag förstår att det finns människor
Som ser nyktert på verkligheten och vardagen
Och som äger förmågan att ta det lugnt, det ordnar sig. 

Hela min varelse är stöpt
I en form av panik och ångest
Som lämnar mig darrande genom oförutsägbara händelser. 

Alla lever i sina egna, privata universum 
Skillt från andra, interagerande
Flockbeteende men inte flockmentalitet. 

Jag kommer aldrig förstå varför magtröjor är vackra
Bekräftelsesökande kärleksjakt, så uppenbar
Klamrar fast vid sommarens lekar. 

Underbar är ändå vår tillvaro
För de flesta, sanningssökande 
Saliga är de rättrogna. 

Men inte du. Inte jag.