I min vackra värld
där kaniner skuttar och stjärnor lyser
I mitt vackra land
där människor skrattar
barn leker tillsammans
I min vackra stad
där varje andetag
har en historia
en känsla att berätta

är allt nu krossat

Det krossades av mannen som
tyckte han hade rätt
att förgöra min drömvärld
Han som slet i mina armar
drog i min kropp
hårdhänt
med ont uppsåt
Han som hade kunnat passera mig
som en vanlig cyklist
kanske hälsat med en nickning
som medmänniskor gör

Men som istället fick mitt blod att frysa
mina skrik höga
ljud jag aldrig hört förut
lämnade min strupe
i vad jag upplevde
var en kamp
på liv och död

Jag slet mig loss
en gång
två gånger
Den tredje gången
kom min hund springande
då backade mannen
men bara två meter
på två meters avstånd
stod mannen
som precis förstört min rosaskimrande värld
och han smålog
med glödande ögon

De återstående 25 minuter han följde efter mig
småpratade han med ett litet förvridet leende
en ond grimas
jag aldrig glömmer

Vem fan gav honom rätten

att skrämma mig
försöka skada mig
göra repor i min självbild
min världsbild
och min hud

Ditt jävla as
Nästa gång vi ses
Är det jag som kommer att le