Inspirationen springer iväg och drar sig med mig.
Den skriker åt mig, högt och gäll när jag försöker lyssna
Tänka
Sätter effektivt på en munkavel med vana händer. 

Kedjeröker och funderar, 
hoppas att guldkorn skall fastna på mina händer och föras vidare på pappret
ironin i att viljan hämmar förmågan. 

Insikten att tro på sig själv inte alltid räcker.

Att skriva fungerar som meditation.
Istället för ett utlopp av känslor blir allt tyst och stilla,
ett kvavt lugn jag ibland önskar i de hetaste stunder av oformulerad lycka.
Men för det mesta har man inget val när man försöker framföra åsikter som ingen annan får höra.

Jag är en lustig figur, en narr i mitt eget liv som jag älskar och hatar i stunder när jag är otacksam.
En sarkastisk komiker som jag inte vet hur jag skall hantera.
Vem är denna figur som dricker så mycket kaffe i ett liv skyddat från hat?

Hobbypoeten i mig skrattar åt alla försök till välformuleringar med rättstavningsproblem,
och önskar att jag kunde vara lite mer spontan.