Kärlek är att se personen, uppmärksamma individen, läsa orden, beundra fotografier.

Låta energier flöda ut i gemensam energiöverföring på samförståndets vida vidder.

Göra det där lilla extra via att puffa och fösa ut personen som sen slår upp sin vishet.

Positiva reaktionen av glädjen är sann kärlek i återsändning till personen som lyssnade.

Behövs så lite, att det anar ingen … jag blir sedd … någon tror på mig … jag syns i alla fall.

Koncentrat av eget ego i sin egen konstvärld gynnar ingen och allt kan då gå fort i baklås.

Upplever att jag vill se och jag vill skåda och jag vill dela med mig av glädjens rus till alla.

Banne mig är det inte kärlek säg, att se sina medmänniskors vardagshjältar via ord och bild.

Inte vara för stolt eller för stor på sig, bara vara, och vara den person som man själv vill vara.

Ger jag kärlek så får jag tusenfalt tillbaka i små ögonblickstjänster via ord och kanske bild.

 © Ann-Britt Berglund

26 augusti 2015