Om du lägger dig här hos mig,
och låter mig få somna till ljudet av dina trygga andetag,
då vet jag,
att jag lugnt kan låta drömmarna ta vid
och låta mig resa med dem genom natten.

Om du med lätta händer rör vid mig,
då vet jag att du vill mig väl
och att du finns där för mig i ljuset,
likväl som i mörkret.

Om du ser mig som jag är,
och ändå vill stanna kvar,
då vet jag att du ser det som inte syns,
men det som känns och det som ändå finns.

Om tiden och närvaron du ger mig,
ger dig oändliga minnessmekningar,
då vet jag att något givits tillbaka
utan att någonting sagts.

Att få visshet,
utan att ett enda ord har uttalats,
är kraftfullt och närande.