tusen ögonblick blev en sekund
du rörde dig så sakta mot mig ned för trappan
mitt hjärta dunkade så snabbt
vi drack te och såg snön därute vara
viktlös och sväva
aldrig fastna i marken som
allting annat
ett ögonblick blev en evighet
när jag vällte tekoppen
en evighet av tiden
ändå hann jag inte fånga den
nästa sekund var du över mig
du var så nära
du viskade
du berättade att jag höll om dig stenhård
den där natten innan jag skulle åka
du fick mig att
aldrig mer fastna i marken
du gjorde mig viktlös