Jag vet..

Jag vet att jag brinner
med varje en som brinner.
Men jag fortsätter
i hopp om att smärtan
nån dag försvinner.
Men istället är det visionen
och drömmen
som försvinner.

Jag brinner.
Jag dricker ännu mera.
Jag röker.
Jag äter farliga saker.

Jag blöder.

Jag ser på min mamma
Hon gråter.
Min syrra skriker.
Hon försöker
Rädda mig från mig
Och misären jag lever i.
Men det är försent för förändring.
Det är för komplicerat. Låt det bli.
Tiden för förnyelse,
Den är förbi.
Jag förbli
Ännu ett offer för Rinkeby.

Inte så mycket man bryr sig om när man är trött på hela världen.
När man längtar till himlen och är självmordsbenägen.
Fuck staten. Fuck swagen.
Det är det jag går runt och säger hela jävla dagen.

Välkomna till min sida av stan.
Där självaste satan
försöker lösa gåtan
Men aldrig kan fatta
hur folk här överlever.
Hur jag fortfarande lever.

När mörkret faktiskt faller.
När natten äntligen kommer.
Då sitter jag och gråter.
Då sitter jag och skriver.
Men inga tårar kan sudda bort,
Inga ord kan rimma bort,
Misären jag genomgått.
Men sitter ändå och skriver,
i hopp om att en av de som läser,
på riktigt förstår vad jag säger.