Han var ensam, helt övergiven. Växte upp bland gatustenar, i ett hörn.
Nu är han en vuxen man. Kriminell med två barn. Han gör allt han kan, försöker vattna sina frön.
Hans barn är dömda för nåt som de själva inte gjort.
Dessutom har den ena ''fel kön''

Fosterhem efter fosterhem, hon förlorade tonåren.
16 bast och gravid. Inget kan sudda bort dessa sår men,
Så kan hon inte leva. Nej, någonting måste vända.
Hon väntar på något mirakel som kanske kommer hända.
Hon väntar på några hjältar som aldrig kommer komma.

Hon vill dela med sig av sina drömmar men är rädd att jag ska döma.
Hon berättade en massa berättelser som jag aldrig kommer att glömma.
Hon är en av de tusen som levt hela sina liv gömda.
Glömda i sina kvarter.
Varje dag som går. De blir bara fler och fler.
Inget av det hon ser ger hopp.
Men hon lever tills hjärtat säger stopp.
Hon säger: Krigar genom livet både natt och dag. Håller huvudet uppe när inget är som det ska.

Hon pratar finare än vad Palme nånsin kunde.
Skriver mycket bättre än vad Shakespeare nånsin gjorde.
Men hon är inte så stor som hon egentligen borde.
För hon behöver pengar för att komma någonstans.
Har hon inte miljoner så har hon ingen chans.
Hon är rätt person på fel plats.

Och nej, det är inte synd om oss.
Det är inte synd om henne.
Det är synd om detta samhälle.
Tror sig vara öppet men tydligen inte.


Hon ger mycket mer än vad hon någonsin har fått.
Ingen har lär henne något om kärlek och respekt.
Ändå är hon mamma till alla oss gatubarn.
Vi som bor utanför stan.
I hennes händer är vi alla lyckliga barn.
Vi är rätt personer på rätt plats.

Jag har länge längtat, letat efter
En sån tjej som för mig kan vara
Mamma och flickvän, dotter och syster.
Hennes kramar och värme; Couldn't ask for more.

You want me to tell the truth but what truth do you wanna know?
Att språket är för formellt för henne att hon inte fattar någonting?
Eller att landet är för vitt så att hon inte passar in?
Eller det där med polisen? Eller? Eller socialtjänsten?

Hon växte upp bland radikale feminister.
Muslimer och islamister.
Men lever nu bland knarkare och alkoholister.
Hon älskar sina bröder men dör för sin syster.
Hon som är där när hon faller.
För det är inte så många som är där när man faller.
När man står bakom galler.
När man sjunger om frihet i sin ensamhet.
Rätt person men lever i fel omständigheter.

Mitt afro smälter i hennes händer.
Hennes ord värmer,
I de långa nätterna vi hängde där på gatorna.
I Rinkeby där vi hälsade.
På torget där vi chillade.
När jag berättar hur jag känner och hon säger att hon förstår, och jag vet innerst inne att hon verkligen förstår.
Kärleken är fett stor.
Lycklig jag är som föll i rätta händer.
Jag älskar henne för alltid, för all framtid, vad som än händer.