Förlåt mamma.
Förlåt för att jag inte är perfekt.
För så många gånger jag svikit dig.
För att jag inte är som du önskat.
För allt fel jag gör och gjort.
För att jag inte heller är villig att vara korrekt.

Jag vill göra detta på mitt eget sätt.
Jag vet att min väg inte är den rätta men försöker att vara en man, tyvärr.
Vill varken leva här eller där. Vill absolut inte vara så här.
Många frågor jag bär men finner inga svar.

Jag försöker desperat att dölja mina ärr.
It's not that simple but it's not impossible either.
Någon sa det där och det var exakt det jag ville höra.

Jag vill pussa dig på kinden men vill inte störa.

Det känns för långt bort men hoppas att jag någon dag kan göra dig stolt.
Jag lovar -när det väl händer- att det kommer att kännas stort.

Det tog ett tag att inse vad jag blivit.
Det tog ett tag att inse att livet är kort.
Det kommer nog ta lite längre tid att komma på rätt spår.
Jag hoppas att du förstår.
Förlåt mamma. Förlåt.