Kniven gräver, spräcker hälen
slår genom spröda revben, ut ur kindens röda vävnad
skriket drunknar, halvvägs till örat

svajar i vinden

Händer slår mot skuggorna i taket, käkar öppnas
och stängs
slänger ur sig sanningens vidrigheter
muskler smälter, blottar knotiga leder
nedbrunna ängar, karga och kala

ödemark och torra fontäner
pumpen slutat fungera, för länge sedan
ögonhålor likt gamar
brustna famnar, kråkbon med likmaskar

Ett ensamt skott kämpar

överlevnad