Stegen ekar, tär nötta sulor till smulor
i spiraltrappan vi kallar livet
En selfi bland familjefoton, och vi tejpar, limmar och häftar
oss blodiga för att skapa

ett album att visa för barnbarnen
som är gjorda utav plast
och dagdrömmar
Vaggar olovliga löften, bland löften som lovas
att hållas när famnen är som allra tätast

Sen, när den där kappan
slår mot vinden som vänder
och lägger sig med blottad bringa
och strupen redan delad i två lika delar

så säger vi godnatt
som om ingenting har hänt
Och himmelen saknar
inte en endaste ängel

som vanligt
VIet i vår återkommande, helt otroliga
verklighets-saga