De dansande lågorna från de små ljusen ovan det vita bordet spred inte tillräckligt med värme för att hon skulle kunna bortse från frossan som rådde på insidan. Sömnen var ett skämt och magen hade krånglat i flera dagar nu. Regnet som smetade ut världen till en grå massa, en blöt ridå, hjälpte inte heller till.
Hon tog den alldeles förstora kaffekoppen i händerna, kände hettan mot läpparna när ångan och aromen från de malda och bryggda bönorna smekte hennes sinnen i brygga.
Livets dryck, tänkte hon. Hur skulle jag klara mig utan denna? Obehagligt men sant, tillvaron skulle vara mindre värd utan detta elixir-liknande koffein. Förut var det att fälla ett rådjur eller en älg för att överleva, nu var människan en blekfet kopia utav sig själv som inte kunde överleva utan ett krus java. Evolution.

Från vardagsrummet ekade påklistrade skratt och fejk-applåder, hon mindes barnprogrammen från när hon var liten. Genuina, lugna och pedagogiska.
Eller hade hon blivit en utav dom, de som tjatade om att det var bättre förr? Var dagsens underhållning sämre? Dessa dubbade, överstylade amerikaner med välskrivna one-liners bland LSD dopade kulörer och pappkulliser.

Hon la huvudet på sne, vad tror du? Hunden låg med huvudet mellan framtassarna och viftade lätt på svansen. Hon suckade, ja vi ska gå ut.

Men det tog emot, det var ju hål i gummistövlarna.