Det finns ögonblick som passerar omärkt förbi.
Och så finns det ögonblick som dröjer sig kvar.

Dröjer sig kvar av en anledning jag inte alltid förstår.
Som jag inte kan sätta fingret på.
Som gör att ögon och tanke gång på gång drar åt dess håll.

Ett ögonblick, synligt under ögonlock,
då ögon sluts och tanke får vandra fritt.
Fritt från måsten, fritt från fördomar,
vad som är rätt och vad som anses fel.

Fantasi, drömmar, önskan, längtan
får blandas precis som de kommer till.
Med färger, form och dofter jag själv önskar.

Jag låter mig smekas, låter mig förföras.
Av känslorna, av dofterna.
Tar dem till mig och in i mitt hjärta, in i min hjärna.

Låter dem få slå rot i mig
och ge mig kärlek, passion, åtrå, lyckorus.

Ger dem plats att växa och förgrena sig.
Låter dem få vara mina,
utan yttervärldens censur.

Låt dem aldrig ge mig något att skämmas för.
De är mina, och jag vill ha dem kvar.