Varje passagerare i pendeln har sitt eget universum
mellan vinterrocken och de korslagda händerna.
Den kuvade eller bara sömniga blicken
i knät eller på reklamskyltarna:
\"Nescafé!?\" Copywriters är också konstnärer.
Nattsköterskan och nysvensken nära mittgången.
Tillsammans bara i vaggandet
över växlarna vid Drottningtorget,
Den gamle kurar i sin rutiga vinterrock
under recepten på avocado med creme fraiche.
Två hittefimpar i fickan.
Den unge :i sin M65
på knä i barnvagnsutrymmet.
Röd i ansiktet, hårda ådror,
ögon stirriga av sång.

Pendelns tillfälliga inbyggare
betraktar varandras nackar.
Läser en text
mellan hattbrättet och Melkakragen.
Osynliga broar byggs,
medan stadens nya rytmer
rappar meddelanden på tvärs.
Men sångaren behöver ingen upphovsrätt.
Han roterar runt takstången.
Skriker sin utantilläxa:
-Spårvagnen är min show -
Den kan ingen ta ifrån mig!

Så kollapsar han över två säten.
Blir tyst som de andra.