Kopplar årstider till personer.
Det är tydligen så jag gör.
Binder samman känslor med tunnelbanestationer.
Ibland undrar jag varför.

Hur kan jag åka över Slussen,
och få en liten klump i magen?
Bara för att jag minns den här bussen
just exakt den där dagen.

Åkersberga i juni,
när sommaren precis satt fart.
När det enda vi pratade om var Ullevi
och "Ta mig till kärlek" var så självklart.

I Hägerstensåsen hos dig.
Oktoberpromenader fyllda med luft.
Telefonen stod alltid på "Stör ej"
och jag hade glömt vad som var sunt förnuft.

Danvikstull. Plötsligt juni igen.
Ett berg jag aldrig varit på.
Det var så nytt och fint med dig men,
du hade fastnat i något gammalt just då.

Hagsätra centrum och du.
Grön morgonrock och planeter.
Min poesi i dina lakan nu.
Ballonger och andra dumheter.

Trodde inte att det skulle sluta såhär.
Hoppades verkligen på dig och Solna.
Men du var i Stockholm och hann bli kär någon ny
när jag gick runt och dagdrömde om dig i Barcelona.

Mellan Örnsberg och Telefonplan
stod det plötsligt en tandborste till mig.
Och om jag inte varit så van vid att bli lämnad
så hade jag trott att det betydde något för dig.

Tänk att ni alla bor vid olika stationer.
Och ändå känns det som att jag bara åker runt
och träffar likadana personer.


Men jag börjar långsamt förstå nu.
Jag har lärt mig snart, tror jag:
1. Det kommer finnas fler som du.
2. Allt slutar göra ont efter ett tag.