Genom tårarnas dimma 

ser du klarare nu.

De faller ned på pappret 

när du skriver till henne. 

Brev utan adressat. 

För hon älskade dig

och kanske älskar dig än 

men inte på samma sätt. 

Hon är med någon annan nu. 

När du lämnade henne 

visste du med övertygelse 

att du förlorat henne för alltid. 

Du hade förtjänat att förlora henne. 

Och nu är du förlorad

dränkt i dina egna tårar och kval. 

Men en bild av henne kommer du att bevara 

och begrava djupt i ditt hjärta. 

Du älskar henne fortfarande och lider tyst. 

Hon är den dyrkade, avgudade. 

Du skriver brev utan adressat. 

Och så länge dina tårar faller 

kommer aldrig minnet av henne att dö.